thepopcorn

Ja, jag är nog en drömmare.. Jag drömmer om hur bra det skulle kunna bli och tänker och trixar för att se om det är realistiskt. Oftast får jag det till att bli det. Jag åker högt, högt, högt in i drömmarnas värld. Sen, pang! Verkligheten hinner ikapp mig och jag faller och slår i backen hårt. Jag kravlar mig upp och lever sen vidare tills nästa drömm kommer. Och så verkar det fortsätta.
Jag vet inte om jag vågar lita på mig själv längre. Jag ser så många möjligheter och tänker ofta "det skulle kunna gå", men sen ser jag alla problem och då kraschar allt.
Oftast drömmer jag om en till häst. Easy är min ängel och jag skulle aldrig byta honom mot någon annan häst. Men jag blir väldigt lätt kär i hästar, speciellt dem som är till salu. Jag tror att jag vet att jag skulle orka med två hästar (skötseln är inga problem, ridningen är mer tveksam). Samtidigt så tycker jag att bara en häst är alldeles för mycket vissa dagar.
Kanske är det så att jag vill träna mer än vad Easy klarar att ge. Även fast inga träningar och tävlingar i världen skulle vara värda Easy. Men jag tror det är det som får mig att söka mig till andra hästar, nya möjligheter..