Fingerdans på tangenterna
Ja, när fingrarna får flyga fritt över tangenterna så kan det ibland bli en sammanhängande text..
"Jag kände mig redo. Redo för kärleken. Nu kände jag att jag kunde älska mig själv och ville tror att andra också kunde det. Jag kände att det flesta pusselbitarna i mitt liv fallit på plats. Den största biten som saknades var dock någon att älska och leva livet med. Dela glädje och sorg med. Ibland när jag tänkte lite närmre på det blev jag olycklig. Varför vill ingen älska mig?
Kanske jag borde kallas för ego eller väldigt självsäker, men jag kände mig faktiskt som en person som var värd att bli älskad. Jag kände mig vacker och stolt för den jag var. Det var lite svårt att förstå. Andra fann ju kärleken lekande lätt, så varför kunde inte jag det? Kanske såg jag för mycket på olika kärlekskomedier, där var det enkelt. Man kanske borde ha tagit sig i kragen och insätt att livet inte var som på film. Att det inte går att sitta och vänta på att drömprinsen ska komma till en själv. Troligen måste man leta efter honom, och i bästa fall behöver man inte gå hela vägen själv, utan bli mött. Men det är inte lätt att ta initiativet när man är blyg."
